<?xml version="1.0" encoding="utf-8" standalone="yes"?><rss version="2.0" xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"><channel><title>Webbutveckling on IET Connect</title><link>/categories/webbutveckling/</link><description>Recent content in Webbutveckling on IET Connect</description><generator>Hugo</generator><language>sv-se</language><lastBuildDate>Sat, 11 Apr 2026 00:00:00 +0000</lastBuildDate><atom:link href="/categories/webbutveckling/index.xml" rel="self" type="application/rss+xml"/><item><title>Typescript 2026: mönster som skalar</title><link>/post/post-33/</link><pubDate>Sat, 11 Apr 2026 00:00:00 +0000</pubDate><guid>/post/post-33/</guid><description>&lt;p&gt;TypeScript är i dag standardvalet för webbutveckling i större team, men språkets flexibilitet kräver disciplin. Vissa mönster har utkristalliserat sig som särskilt hållbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Branded types för domänvärden fångar buggar som primitiva typer släpper igenom. Discriminated unions med uttömmande switch-satser gör tillståndslogik självdokumenterande och refaktoreringssäker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undvik samtidigt övertypning – en kodbas där typerna är svårare att förstå än logiken har missat målet. &lt;code&gt;unknown&lt;/code&gt; plus validering vid gränserna slår komplexa villkorstyper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schemabiblioteken har blivit navet i mönstret. Med Zod eller Valibot definierar du valideringen en gång och låter TypeScript härleda typerna därifrån – typerna och runtime-kontrollerna kan aldrig glida isär. Vid varje systemgräns – API-svar, formulär, miljövariabler – parsas det okända till det bevisat typade, och resten av kodbasen kan lita på sina typer fullt ut.&lt;/p&gt;</description></item><item><title>Mikrofrontends: när är det värt komplexiteten?</title><link>/post/post-29/</link><pubDate>Wed, 01 Apr 2026 00:00:00 +0000</pubDate><guid>/post/post-29/</guid><description>&lt;p&gt;Mikrofrontends lovar samma fördelar som mikrotjänster: oberoende team, oberoende driftsättningar. Men priset i komplexitet är högt och tekniken passar färre organisationer än hypen antyder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tumregeln är organisatorisk: har ni flera team som verkligen behöver släppa oberoende av varandra i samma applikation? Om inte, räcker en välstrukturerad monolit med modulär arkitektur långt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ni tar steget: satsa på Module Federation, en gemensam designsystem-bas och tydliga kontrakt mellan delarna. Utan det slutar resan i ett svårfelsökt lapptäcke.&lt;/p&gt;</description></item><item><title>WebAssembly tar klivet ut ur webbläsaren</title><link>/post/post-05/</link><pubDate>Mon, 19 Jan 2026 00:00:00 +0000</pubDate><guid>/post/post-05/</guid><description>&lt;p&gt;WebAssembly föddes i webbläsaren men lever numera ett rikt liv på serversidan. Med WASI kan samma binär köras säkert på allt från edge-noder till IoT-enheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Komponentmodellen som standardiserades nyligen gör det möjligt att kombinera moduler skrivna i olika språk – Rust, Go och Python i samma applikation, med strikta gränser emellan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För plattformsteam är wasm ett attraktivt alternativ till containrar: millisekundsnabb kallstart och en bråkdel av minnesavtrycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsmodellen är kanske det starkaste kortet. En wasm-modul kan i grunden ingenting – varje filsystemsåtkomst, nätverksanrop och miljövariabel måste uttryckligen beviljas. Det gör tekniken idealisk för plugin-system: plattformar kan köra tredjepartskod utan att lita på den, något som tidigare krävde tunga sandlådelösningar.&lt;/p&gt;</description></item></channel></rss>